Denna vecka diskuterade vi i klassen anonymitet och hur det ser ut i dagens samhälle när det kommer till att ta bilder i offentliga rum men även från det offentliga till det privata. Anonymisering är när identitet av en eller flera personer hålls hemlig, antingen på en abstrakt plats som internet eller en fysisk plats som i skolan. Att hålla sig anonym kan vara svårt i dagens samhälle då kameror är något alla äger, antingen i form av sin systemkamera eller helt enkelt sin mobil. Speciellt eftersom de flesta bilder läggs upp på diverse internetforum för allmän beskådan. Dock fungerar det så att går det att identifiera vem personen är på foto skall fotografen ta kontakt med denne för att få deras godkännande för att få behålla bilden. Det vill säga är att identifikation kan ske genom att personen har säregna drag, förutom sitt ansikte, som gör dem lätta att identifiera. Dock är det också värt att nämna att en person inte får ställas i dåliga dager. Även om den fotograferade personen ger dig sitt personliga godkännande att behålla och publicera bilden som personen gör något dumt/pinsamt/farligt kan fotografen bli dömd. Detta är för att personen i bilden kan utan att själv vara medveten om det påverkas negativt av att bilden publiceras på internet. Jag arbetar med ungdomar några gånger i månaden och har sett ett par gånger hur ungdomar tar foton av varann i känsliga situationer och publicera dessa på Snapchat, Instagram, Kik mm, utan att reflektera hur det kan påverka den som de publicerat bilden av och sig själva i framtiden. Det är framförallt ett problem med att ungdomar och till och med vuxna som har full tillgång till båda sin kamera och till internet inte har kunskapen om kränkande fotografering och anonymisering.
Det offentliga rummet är det offentliga rummet och tanken är att om en människa inte vill bli fotograferad får de hålla sig borta från det utrymmet. Det är dock problematiskt då människor med skyddad identitet får skydda sig från offentliga ögon genom att gömma sig i sina hem eller på andra icke-offentliga platser och blir därmed omedvetet borthunsade från offentligheten. Detta kan då bland annat ske så som jag beskrivit här ovan, hur elever tar foton på varandra på skolan och kanske till och med på känsliga platser som i omklädningsutrymmen.
Veckans diskussion handlar inte bara om anonymitet och det offentliga rummet utan även om källkritik angående webblänkar. Hur kan en person se om en länk eller hemsida innehåller tillförlitlig information?
Det kan ibland kännas som en djungel och viljan att hitta informationen man söker blir lätt fördunklad av ens egen vilja att ha rätt. Ett exempel på detta är människor som tror på något specifikt, men utan att egentligen ha någon vetenskaplig grund, och ibland kan nöja sig med information som i många fall är tvivelaktig. Ett exempel på detta är bilden av en påstådd fransk grottmålning som är beräknad att vara från 13000 år före vår räknetid. När jag först hittade bilden gick mina tankar direkt till ett cigarrformat UFO. Dock befann sig bilden på en UFO-positiv sida och jag använde mig av google image för att söka efter fler ställen som presenterar bilden, framförallt en primärkälla. Jag fann dock att de enda som skrivit om denna bild och var just UFO-positiva webbsidor, och ingen annan. Minst av allt sidor som man kopplar samman med historia, vetenskap och arkeologi. För mig blir det då tydligt att bilden troligtvis är förfalskad.
Longhurst beskriver ett eget exempel om hur potentiellt falsk information sprids på internet: ursprunget för ordet/namnet Black friday är okänt men vissa teorier finns. En teori spreds som fakta på sociala medier: black friday har ursprung från slavhandeln i USA. Detta kan vara sant, men också falskt, men eftersom informationen sprids som fakta kommer de flesta inte ifrågasätta. Trots att informationen sprids utan någon form av källa, minst av allt en primärkälla.
Det är viktigt att lära ut och få människor att förstå att mycket av direktinformationen på internet kan vara felaktig, eller i alla fall gått igenom flera tolkningar. Exempelvis är det vanligt att nyhetsbyråer går genom andra nyhetsbyråer för att sprida information. Informationen går då in i en webbaserad viskningsleken som gör att varje gång informationen berättas omtalas den ur perspektivet, som bäst, andrahandskälla. Därför bör en vara kritisk även på sidor som anses tillförlitliga, i alla fall till den mån där man tar reda på vart informationen är funnen. Jag minns när ett forskarlag hade forskat färdigt angående hur varm dryck påverkar halsen. I sin studie kom de fram till att det finns en korrelation mellan varm dryck och halscancer. Några dagar senare rapporterades detta på några nyhetsbyråers webbsidor. Expressen skrev om ”varma drycker kan ge risk för cancer”, men de använder inte underökningen som källa; utan de använder sig av Daily mail istället. Det är kanske rätt det de skriver i sin artikel, dock vet inte de själva de eftersom det ser ut som att de själva inte har läst studien. Därför är det viktigt att hela tiden försäkra om du kan lita på att sidan levererar rätt information.
Vattenpumpen 