Blogginlägg v 8 – Sammanfattning

Det här är mitt sista inlägg och är en sammanfattning av alla veckornas uppgifter och extra tankar om dessa.

I mitt första blogginlägg pratade jag kring begreppen anonymisering, det offentliga rummet och källkritik. Vad innebär anonymisering, vad är ett offentligt rum och hur kan en person vara källkritisk?  I kombination av det offentliga rummet och människor som vill vara anonyma/inte fotograferas pratade jag om att dessa människor kan möjligt skydda sin identitet genom att hålla avstånd från offentliga platser; och därmed blir omedvetet borthunsade från offentligheten eftersom det inte är olagligt att fotografera människor där. Dock tänkte jag inte på internet då som en offentlig plats. Det finns inget större behov att skydda sin identitet genom att undvika att bli fotograferad på webben, men det finns en överhängande risk att ens identitet lyser igenom sina handlingar och vad en väljer att skriva om eller berätta om sig själv. Eller vad andra väljer att skriva om en. Till exempel en känd youtuber, GradeAUnderA, som ville vara anonym fick sin facebook-bild (som inte var kopplad till hans youtube-konto) spridd för att någon listade ut vart han bodde genom hans dialekt och med hjälp av hans personliga anekdoter.

Bloggar är virtuella offentliga platser som vem som helst kan göra, skriva på och besöka. Under den här kursen har vi fått regler att utgå från för att hålla oss själva och våra kurskamrater anonyma. Vi har inte bara ansvar att inte avslöja vår egen identitet men även andras. Detta har kanske inte varit svårt, men det är lätt att glömma bort hur vissa saker kan kopplas tillbaka till någons identitet. Till exempel att man råkar nämna ett förnamn, sin familj, platsen man vistas på.
Dessutom på en offentliga plats som en blogg finns det alltid en risk att människor läser och tar till sig av informationen, man skrivit, på ett annat sätt än man är medveten om. Jag har personligen försökt att ge källor på mina påståenden, men vart går gränsen? Vad är ”allmän kunskap” och vad anses vara berättigat till en länk för verifikation? Jag anser att det är viktigt att när man skriver om saker som dessa vi har tagit upp under veckorna att ge konkreta egna exempel för att läsaren ska förstå vad man själv som ”författare” tänker. Dock kan det ändå bli att läsaren omtolkar och omformulerar i sitt läsande och därför kan det vara viktigt att tidigt berätta för läsaren att vara kritisk till det den läser.

Här ovan finns mitt bildexempel för vecka 4 som handlade om att ta bilder ur specifika perspektiv. Jag valde att ta bilder ur pensionärens, barnets och fågelskådarens perspektiv. Jag tog dessa tre olika just för att se de olika sorters bilder jag kunde konstruera genom att bara tänka på hur kameran var placerad och vad de olika perspektiven skulle fokusera på. Till bilderna valde jag begreppet narrativ, och det passade bra eftersom att se ett fotografi ur en specifik typ av persons perspektiv skapar ett narrativ i bilden.

Bildexempel ovan är narrativet från ett barn som har hittat ett räcke, som går upp och går på det och sedan halkar eller trillar ner. Jag valde det här exemplet eftersom narrativet för mig är tydligast i denna och den är lätt att förstå och räkna ut vad som händer utan att få en kontext utifrån i form av text.

Bildexemplet ovan är för vecka 5 som handlade om the sprawl. Vi skulle i uppgiften identifiera vad begreppet innebär, speciellt i anslutning till den egna staden/området man fotograferade och hitta den platsen som man tyckte passade in, eller eventuellt skapa känslan av en sådan plats. Detta kunde man då göra genom att testa sig fram i hur man skapar en dokumentär känsla, en vad jag tolkade som falsk represenation av fakta. I bilden ovan har jag fotograferat en stor, fin parkering utanför en nybyggd affär. Hela platsen är väldigt ren och väl omhändertagen, trots detta ger fotografiet intrycket av att det är smutsigt. Jag har här skapat intrycket av att platsen är smutsig och inte omhändertagen, men eftersom bilden är tagen ur ett dokumenterande perspektiv med huvudfokus på föremålet kan det ge intryck som en sanning. Den här bilden är då ett prima exempel på hur ett fotografi kan överdriva eller förvrida verkligheten.

Vecka 6 diskuterade vi normer, kulturella uttryck och annorlundahet. I samhället finns olika uttryck av kulturella regler som görs tydliga genom dess visualitet. Ett exempel på det är mode. Vad är modernt, vad är inte modernt? Vem sticker ut och vem sticker inte ut? Sticker man ut hela tiden eller bara i vissa situationer? I bildexemplet ovan har jag tagit ett fotografi på fyra människors ben, vilket var ett sätt att dokumentera människor i bild utan att avslöja deras identiteter. I fotografiet har tre av fyra människor mörka skor och mörka byxor. En ensam person har vita skor och vita byxor. Betyder det att personen uttrycker en annorlundahet genom sina kläder? Eller upplevs det bara så eftersom det endast finns fyra personer med i bilden? Jag visar just den här bilden som exempel för att uttrycka att ”annorlundahet” inte alltid är ett aktivt val av den enskilda personen utan kan oftast sättas in i någon form av kontext där personen inte alls upplevs som annorlunda. Till exempel är inte en punkare så annorlunda när punkaren står med tio andra punkare.

Vecka 7 handlade om slumpfotografi. Ett sätt att fotografera utan att man själv skulle försöka ta över och rikta kameran. Jag kombinerade den här metoden med begreppet gaze eftersom jag märkte att jag undermedvetet försökte rikta kameran mot det som jag ville fotografera. Jag utgick från en specifik gaze, kanske turistens när jag egentligen skulle fotografera slumpmässigt. Det var svårt att släppa sig själv helt och låta specifika utvalda slumpregler bestämma vad som skulle fotograferas.

Jag fotograferade ute i mitt slitna stall efter specifika regler och fotograferade saker som jag annars inte hade lagt en tanke att fotografera alls. I exemplet ovan ser man en söndertuggad balk med hål i som har varit en dörrkarm till ett hönshus. Man ser att karmen har lossnat och att det var otroligt länge sen den här platsen såg höns sist. Detta är inget jag hade lagt märkte till utan att fotografera okonventionellt. Bilden har såklart mycket mer att berätta än om bara hönshuset men det blir för mycket att ta upp. Tanken på att ett slumpfotografi kan ha så mycket att berätta är roande. Jag valde just den här bilden eftersom jag anser att den berättar en historia trots att man själv inte trodde att den hade en historia att berätta från början.