I det här delprovet har vi fått i uppdrag att välja en sträcka på 100 meter väg/stråk som människor vistas på, på ett eller annat sätt. Vi ska ta reda på information om platsens historia och arkitektoniska uttryck för att sedan göra en form av visuellt uttryck på den platsen. Jag valde sträckan mellan Stationsplan 1 och Gjuterigatan 2 i Svedalas centrum, nuvarande tåg- och busstation för pendlande arbetare.
Jag fick direkt några idéer som poppade upp i huvudet när vi fick reda på uppgiften. Jag tänkte spela på det nuvarande corona-viruset och tänkte att man hade kunnat göra en parafras till Storbrittaniens keep calm-planscher från andra världskriget. Jag tänkte att man hade kunnat skriva något i stuk med ”Keep calm och hosta i armvecket”. Jag hade också en fundering över att göra en liten station med julpyssel och inredning. Först skulle resenären på platsen se ett litet bord med julpysslet och sedan cirka 20 meter senare stöta på en ”officiell” skylt om att julen är inställt på grund av rådande förhållanden. Detta var för att jag ville ifrågasätta vissa beslut att ställa in konserter och evenemang som inte skulle hållas på flera månader. Till exempel konserter i augusti.
Efter lite brainstormning tog jag mig till Svedala bibliotek för att ta reda på mer om byggnadernas arkitektoniska uttryck och framförallt dess historia. Jag lärde mig där att Svedala, vid en tidpunkt, varit både en viktig knutpunkt för gods-tågtrafik och ett svenskt centrum för tegelindustrin. Stationsplan 1 var den gamla tågstation, som än står kvar; och Stationsplan 2 är en del av det stora tegelbruket som byggnaden användes till för 60 år sen. Här låg även en tegelmästarskola i anslutning till tegelbruket. Tyvärr är den dock riven nu och en bostadsbyggnad byggdes under 60-talet.
Med detta i åtanke…
Ville jag inte längre göra min jul-idé. Jag har själv en liten förkärlek till tegel och har en massa 100-åriga tegelstenar tillhands som vi bygger grejer av på gården hela tiden. Jag ville nu istället hylla den här gamla storhetstiden Svedala en gång var i, och kanske väcka en tanke i folk om att Svedala är mer än vad man kan se. Just den här sträckan jag har valt är en raksträcka till tåget och bussen och det är ovanligt att folk ser sig omkring. Folk blir nästan hemmablinda i sin fart mot kollektivtrafiken.
Jag ville på något vis visa det gamla: teglet, vad som brukade finnas. Men även det nya: byggblock, vad som finns där nu och så vidare. En tanke var att bygga något och ställa det mot det ”nya” teglet som används på plats som cykelställ. En annan tanke var att bygga en liten sittplats eller helt enkelt göra något abstrakt. Jag fick faktorera in risken att folk kan skada sig på dessa eftersom de är tunga och har lätt för att tippa om de byggs på ett ostadigt vis. Dessutom fick jag lägga ner en extra tanke på vilka riskfaktorer det finns beroende på vilken plats jag satte teglet på. Till exempel risken att trilla över verket, risken att välta det eller till och med risken att få det på sig. En sådan här tegelsten väger runt 4-5 kg och kan göra ganska ont om man skulle råka få det över sig. Så mina tankar om att bygga något högt slopades ganska snabbt. Jag fick istället försöka tänka ut något som kan byggas på en relativt låg nivå men man skulle ändå på någon nivå förstå vad man tittar på. jag kom fram till att jag kan kombinera det gamla (teglet, platsen historia) med det nya (transitplats för dagspendlare). Tanken slog mig att jag kunde bygga en buss i tegel. Teglet skulle vara 2x4x4 tegelstenar och skulle målas gul. en annan tanke var också om jag skulle försöka bygga ett litet godståg, med tanke på tågens plats i Svedalas historia; men för många tegelstenar skulle behövas till det.
Sedan slog mig tanken att någon form av text behövs för att folk ska förstå kopplingen mellan det nya och det gamla. Mina tankar gick till att skriva en ändhållplats på bussens framskylt. Men också till att skriva med akryl eller krita på tegelstenarna som syns ovan. Jag blev inspirerad av en kursare att skriva rakt på teglet och att jämföra tidsepoker. Jag ville få fram budskapet ”Från Sveriges tegelcentrum till på väg till jobbet”. jag anser att det jag vill få sagt blir tydligt i meddelandet men det känns lite för på näsan och lite o-poetiskt.
På den tredje bilden i galleriet (bussen) har jag försökt skissa fram ett papper som ligger på marken. Den idén slopade jag eftersom det inte kändes tillräckligt ”fint” för teglet. Jag ville att mitt meddelande skulle spegla känslan av finkultur som den gotiska byggnaden på Stationsplan 2 gör.
Mina tankar gick då till att rama in en bild av ett flygfoto från ett historiskt Svedala. Jag ville inkorporera föregående meddelande men ville korta ner det och göra det mystiskt, eller i alla fall få personer att tänka till lite extra. Jag valde då att ändra min text till ”Från Sveriges tegelcentrum till passage”.
Min grundidé var att bilden skulle vara i svartvit men vår skrivare hade slut på färg. Den skrev ut bilden i en form av tegelrosa och jag tyckte att resultatet gav en lite mer högtidlig känsla. Jag valde att skriva texten i versaler utan serifer i fonten. Detta för att även texten skulle utstråla högtidlighet, eller till och med saklig information. De olika bakgrunderna av texten för att man ska förstå att det är en tidsskillnad mellan från och till. Ovan ser ni också två ramar som jag valde mellan. Det fick bli den rödbruna med guldkant eftersom min skrivare inte ville skriva ut pappret i de storlekar som jag ville ha.
Bygget…
Jag gick sedan ut för att testbygga bussen, jag ville framförallt bygga den på ett vis som gjorde den stabil om någon skulle försöka rubba den.
Här nedan ser man till exempel i bildruta 1 hur vi har staplat stenarna på ett otillfredställande vis, vi märkte att stenarna var fristående från varann och såg ut som fyra skorstenar som stod för nära varann. Vi valde då att försöka fläta ihop dem som syns på bildruta 3. Flätas stenarna fungerar de mer som en solid vägg istället för fyra enskilda. Jag valde att dessutom att det skulle bli för mycket sten att frakta så det fick bli en buss på 1x5x4.
Stenarna flyttades in i bilen tillsammans med ramen och material för att kunna måla den på plats.
På plats…
Klockan var 3.30 när vi kom till Svedala station och valde en plats som skulle vara trygg för den att stå på. Detta för att människor inte skulle råka trilla över den om de skulle missa att den stod där.
Som ni ser är den inte gul. Jag gjorde faktiskt ett sista sekunden beslut att inte måla den när vi hade byggt färdigt den. Simpliciteten i teglet tillsammans med ramen, på platsen kändes mer naturligt och mer utav en hyllning till tegelbruket som var en så viktigt del av Svedala för bara några år sen.
vi valde att ställa den längs med gången mot tåget med tavlan vinklad mot kommande tågresenärer. Detta för att öka chansen att någon faktiskt tar sig tid att titta på den.
Bilden i sig är ganska intressant, jag undrar hur många Svedala-bor som faktiskt vet om att Svedala hade sju aktiva tågspår en gång i tiden, jämfört med dagens två?
Nu i efterhand anser jag att jag borde tagit mig mer tid för att se hur resenärer rör sig mellan bussarna och tågen. Minst 80% av dem valde att gå en genväg genom träden för att ta sig till och från tåget. Därmed missade de resenärerna helt att det stod en ny liten tegelmur.
Det här var då hela min process från allra första tanke till slutprodukt. I nästa inlägg kommer jag att beskriva platsen och byggnaderna mer ingående. Dessutom kommer jag att jämföra hur platsen såg ut under sin ”storhetstid” jämfört med idag.
Vi syns i nästa inlägg!
Vattenpumpen 