Vattenpumpen

Denna vecka fick vi i uppgift att hitta ”the sprawl” och att med en dokumentär känsla försöka fånga den på bild. Detta tolkade jag som att vi har fria händer om hur vi presenterar vår version av the sprawl. En dokumentär känsla behöver inte nödvändigtvis spegla verkligheten som en dokumentär(film) gör. Vilket ger mig möjligheten att vrida sanningen om platsen. Men varför skulle man vilja göra det?

The sprawl

på svenska utglesning, handlar om att bostäder, handel, och industri byggs utan tankar om eller på urban planering. Dessa områden är oftast inte lika tätt bebodda eller besökta som platserna i innerstaden. Till slut blir utglesningen så stor, eller vid, att de som bor här måste färdas med bil för att ta sig till jobb, affären och hem. Utglesningen ökar därmed restider och trafiktäthet. Jag vet inte om Sverige har några extrema exempel på vida utglesningar, men i USA är det inte ovanligt att höra om ”food deserts”. Food deserts är alltså stora områden i USA, oftast fattiga, som har väldigt begränsad tillgång till mat. Därför måste då många av de boende i området måste köra långt för att handla.

Men vart börjar och slutar the sprawl?

I mina bilder kan man se stora affärer med stora parkeringar inne i staden, men samtidigt utanför. Det är svårt att känna av om affärerna ligger nära eller om de är långt bort. Dessa områden kantas av åkrar och industrilokaler och ger intrycket av en synlig stadsgräns, men som egentligen fortsätter en bit till. När slutar en utglesning egentligen? I staden jag har valt att fotografera byggs det konstant tillskott ute i dess lister, dock inte inifrån och ut som känns logiskt, utan de väljer att bygga många hundra meter bort från närmaste byggnad för att sedan se tomrummet mellan staden och den byggnaden fyllas med annat. Räknas det då fortfarande som utglesning? Det är ett svårt begrepp som kan diskuteras i evigheter.

I bilderna ser det öde och tomt ut. Dessutom ser det smutsigt, oskött och ofärdigt ut. Jag valde att fotografera med en dokumentär känsla av övergivenhet och kunde med hjälp av val av specifik tid på dygnet, vinklar och fokus på specifika objekt få till den känslan. Egentligen är platsen nybyggd sen cirka 2 år och är inte så stor och vid som fotografierna kan ge intryck av.

Här finns en möjlighet att skapa ett lektionsmoment och lära elever att bilder som är fotograferade med en dokumentär känsla inte alltid är att lita på. Alltså återkommer vi till vikten av källkritik.

Den här veckans begrepp som jag vill belysa är interpretation (på svenska: tolkning). Longhurst skriver i introducing cultural studies att tolkning generellt kan handla om makt. Vem har makten att tolka, diskutera och prägla sina åsikter på ett objekt, text eller till exempel en bild? Han tar upp ett exempel med en av Englands finansministrar (Nigel Lawson). Under 80-talet citerade Lawson Shakespeare ur en av hans pjäser, mer specifikt ’Troilus and Cressida’ för att framföra argumentet att Shakespeare hade en viss politisk ställning. Trots att citatet bör spegla karaktären i boken/pjäsen och inte författaren. Eftersom Lawson innehar en offentlig maktposition ger det honom möjlighet att forma hur andra sedan ser på Shakespeare och hans verk.

Longhurst skriver att en sådan enkel sak som tolkning och tro baseras på den specifika sociala positionen individen innehar. Han menar då att kunskap är en social konstruktion och ifrågasätter då om sann kunskap någonsin kan existera.

Tolkning (interpretation) kan komma från flera olika håll. Vem som helst kan tolka en bild, men inte alla har makten att prägla sin tolkning på en bild eller ett verk för att sedan göra det till ”allmän” kännedom. Så som Lawson lägger sin tolkning väldigt offentligt och definitivt av Shakespeare’s citat sker också sådana tolkningar av målningar och fotografier av experter inom respektive område.

En tolkning som starkt marknadsförs som kunskap är inte jätteovanligt att se i vare sig dokumentärer eller i filmer eller fotografier som innehar en dokumentär känsla.

Uppgift för åk 7-9

En uppgift som jag skulle vilja testa med mina elever är att gå till en, för eleverna, känd plats och fotografera den ur ett perspektiv av dokumentär känsla. Dessutom har de sedan innan haft en genomgång av tolkning och att ”kunskap är makt”. Eleverna ska alltså få förinformation om hur en dokumentär känsla skapas och överdrivs. Ett extremt exempel på det är en programserie som gick på Animal Planet för flera år sedan som heter Mermaids: The body found. (https://en.wikipedia.org/wiki/Mermaids:_The_Body_Found) Programmet visades utan att egentligen berätta för tittaren att det är en science fiction-serie som filmats som en dokumentär. Detta skapade oro och många blev mycket exalterade eftersom Animal Planet då fortfarande var en kanal som fokuserade på fakta.
Eleverna ska sedan återskapa den känslan på till exempel en lekpark eller i det lokala industriområdet. Givetvis diskuteras också olika former av dokumentär känsla. Vad vill eleven överdriva? Till exempel i mina fotografier har jag överdrivit smutsen och tomheten, när platsen i själva verket är ganska liten och ren. Eller som i Mermaids: the body found där hela serien mer eller mindre är osanning. Meningen är eleverna ska förstå vilken makt de potentiellt besitter när de fotograferar en plats.

Eleverna komponerar ihop kollage av sina bilder och skriver sedan ner:

1. Vilken plats de valt.
2. Hur har de överdrivit/förfalskat den dokumentära känslan?
3. Tolkning ur maktperspektiv – hur har du som fotograf makt att förändra hur människor ser på en plats?
4. Hur tänker du att du kan se om en film/fotografi är en dokumentär eller bara återskapar en dokumentär känsla?

Att visa fotografi som exempel – En tankenöt

Jag känner att i många fall kan elever gynnas av att få se bilder som exempel. Alla har inte samma förmåga att direkt kunna se framför sig vad de vill göra. Det finns de elever som till och med behöver se exempelbilder för att kunna förstå och komma igång med uppgiften de ska göra.

Dock finns det viss problematik i att visa exempel. jag har själv stött på elever som gör allt i sin väg för att få tillgång till exemplen för att sedan kopiera rakt av. Det enklaste sättet för mig att avvärja det beteende var att visa exempel i början av lektionen och förklara att det är andra människors personliga bilder – det är meningen att eleverna ska skapa egna och att exempelbilderna bara är till för att visa på hur många olika sätt man kan utföra uppgiften på.

Bloopers

6 bilder, 2 av varje bild är utifrån samma perspektiv men på olika sätt.

Denna veckan fick vi i uppgift att åka till en valfri park, i mitt fall en slottspark, där vi skulle fotografera parken ur olika personers perspektiv. Exemplet för uppgiften vi fick var ur joggarens perspektiv. Vilka möjligheter ser joggaren i parken? Vad fokuserar hen på? Och hur fotografiet kan spegla det.

Dagens blogginlägg handlar om hur bilder medvetet eller omedvetet skapar ett narrativ (engelska: narrative). Longhurst beskriver hur tolkningen av en bild, eller snarare, ett narrativ är en kognitiv process. Att människor använder kognitiva mekanismer för att kunna förstå information som kan upplevas abstrakt. Människor använder sig av kognitiva processer för att förstå abstrakta ting och därmed också världen. Med detta finns det en överhängande risk att individen drar egna narrativa slutsatser angående identitet och innehåll.

Slutledningsförmågan gör att människor lätt tolkar utifrån det egna perspektivet och utifrån egna erfarenheter vilket skapar en form av falsk sanning. En person kan tolka en bild annorlunda på grund av sin egen bakgrund. Du som läser kommer troligen att ”ta en genväg” med hjälp av dina personliga erfarenheter och tolka mina bilder, i nästa inlägg, annorlunda än vad jag har för avsikt. Som John Berger säger: det är inte nödvändigtvis negativt att det sker, så länge man är medveten om det. Täck gärna för texten under varje bild för att i bästa mån se bilden utanför sin kontext.

Det är relevant för både barn och ungdomar att lära sig att analysera bilder. Dessutom att lära sig vilken utgångspunkt sin egen person har i jämförelse med andra människor. Elever bör lära sig att bilder bör tolkas först och främst inom sin egen kontext (t ex tid, plats), för att därmed smalna in på vad som kan tänkas vara det rätta narrativet för bilden. Samt bör eleven även lära sig att man instinktivt projicerar sina egna erfarenheter och tar en kognitiv genväg för att förstå det man tittar på; och kan därför komma till felaktiga slutsatser om en bilds narrativ och intention.

Den här typen av uppgift kan bland annat användas som ett sätt att engagera eleverna till bildanalys där det blir enklare att förstå hur olika erfarenheter och egenheter kan ändra ens egna perspektiv av en bild om man inte analyserar bilden på ett objektivt sätt först. Detta gör det framförallt möjligt att utmana och/eller alla elever oberoende av vilken akademisk nivå dessa ligger på. Jag har vid ett tidigare tillfälle på min VFU haft en liknande uppgift. Vid diskussionen mellan eleverna blev det tydligt att de elever som ofta tycker bildämnet är tråkigt blev engagerade eftersom de utmanades till att tala och förstå andras perspektiv, samt även hur ”sändaren” (konstnären, fotografen etc.) själv troligen utgick från ett eget perspektiv som gjorde att bilderna blev subjektiva från början. Det finns många lager att utforska med hjälp av bildanalys och fungerar tillfredsställande trots elevernas olika akademiska nivåer i klassrummet.

Frågor som kan hjälpa elever att analysera bilder på ett upplysande sätt:

1. Beskriv bilden – ta reda på det uppenbara. Vad kan ses i bilden?
2. Vad fattas i bilden?
3. Gör det uppenbara tvivelaktigt. Vilka förändringar behövs för att bilden ska tolkas annorlunda? T ex om bilden är fotad i grodperspektiv istället för fågelperspektiv.
4. Vad fick dig att fatta tycke för just den här bilden?

Ett besök på ett museum eller konsthall av något slag blir ett ypperligt tillfälle att diskutera specifikt frågan ”Vad fattas?”, för att eleverna ska försöka luska ut att tavlan hänger på ett ställe som den inte är avsedd att hänga på (sin ursprungliga plats). John Berger påstår i Ways of seeing att konst oftast skapades i syfte att vara på en specifik plats och att bildens innebörd till viss del går förlorad när den lämnar den platsen. En målning med stort religiöst värde kanske inte ”utstrålar” samma värde på Louvren, på grund av bristande kontext som tavlans omgivning.

Denna vecka diskuterade vi i klassen anonymitet och hur det ser ut i dagens samhälle när det kommer till att ta bilder i offentliga rum men även från det offentliga till det privata. Anonymisering är när identitet av en eller flera personer hålls hemlig, antingen på en abstrakt plats som internet eller en fysisk plats som i skolan. Att hålla sig anonym kan vara svårt i dagens samhälle då kameror är något alla äger, antingen i form av sin systemkamera eller helt enkelt sin mobil. Speciellt eftersom de flesta bilder läggs upp på diverse internetforum för allmän beskådan. Dock fungerar det så att går det att identifiera vem personen är på foto skall fotografen ta kontakt med denne för att få deras godkännande för att få behålla bilden. Det vill säga är att identifikation kan ske genom att personen har säregna drag, förutom sitt ansikte, som gör dem lätta att identifiera. Dock är det också värt att nämna att en person inte får ställas i dåliga dager. Även om den fotograferade personen ger dig sitt personliga godkännande att behålla och publicera bilden som personen gör något dumt/pinsamt/farligt kan fotografen bli dömd. Detta är för att personen i bilden kan utan att själv vara medveten om det påverkas negativt av att bilden publiceras på internet. Jag arbetar med ungdomar några gånger i månaden och har sett ett par gånger hur ungdomar tar foton av varann i känsliga situationer och publicera dessa på Snapchat, Instagram, Kik mm, utan att reflektera hur det kan påverka den som de publicerat bilden av och sig själva i framtiden. Det är framförallt ett problem med att ungdomar och till och med vuxna som har full tillgång till båda sin kamera och till internet inte har kunskapen om kränkande fotografering och anonymisering.

 Det offentliga rummet är det offentliga rummet och tanken är att om en människa inte vill bli fotograferad får de hålla sig borta från det utrymmet. Det är dock problematiskt då människor med skyddad identitet får skydda sig från offentliga ögon genom att gömma sig i sina hem eller på andra icke-offentliga platser och blir därmed omedvetet borthunsade från offentligheten. Detta kan då bland annat ske så som jag beskrivit här ovan, hur elever tar foton på varandra på skolan och kanske till och med på känsliga platser som i omklädningsutrymmen.

Veckans diskussion handlar inte bara om anonymitet och det offentliga rummet utan även om källkritik angående webblänkar. Hur kan en person se om en länk eller hemsida innehåller tillförlitlig information?
Det kan ibland kännas som en djungel och viljan att hitta informationen man söker blir lätt fördunklad av ens egen vilja att ha rätt. Ett exempel på detta är människor som tror på något specifikt, men utan att egentligen ha någon vetenskaplig grund, och ibland kan nöja sig med information som i många fall är tvivelaktig. Ett exempel på detta är bilden av en påstådd fransk grottmålning som är beräknad att vara från 13000 år före vår räknetid. När jag först hittade bilden gick mina tankar direkt till ett cigarrformat UFO. Dock befann sig bilden på en UFO-positiv sida och jag använde mig av google image för att söka efter fler ställen som presenterar bilden, framförallt en primärkälla. Jag fann dock att de enda som skrivit om denna bild och var just UFO-positiva webbsidor, och ingen annan. Minst av allt sidor som man kopplar samman med historia, vetenskap och arkeologi. För mig blir det då tydligt att bilden troligtvis är förfalskad.

Longhurst beskriver ett eget exempel om hur potentiellt falsk information sprids på internet: ursprunget för ordet/namnet Black friday är okänt men vissa teorier finns. En teori spreds som fakta på sociala medier: black friday har ursprung från slavhandeln i USA. Detta kan vara sant, men också falskt, men eftersom informationen sprids som fakta kommer de flesta inte ifrågasätta. Trots att informationen sprids utan någon form av källa, minst av allt en primärkälla.

 Det är viktigt att lära ut och få människor att förstå att mycket av direktinformationen på internet kan vara felaktig, eller i alla fall gått igenom flera tolkningar. Exempelvis är det vanligt att nyhetsbyråer går genom andra nyhetsbyråer för att sprida information. Informationen går då in i en webbaserad viskningsleken som gör att varje gång informationen berättas omtalas den ur perspektivet, som bäst, andrahandskälla. Därför bör en vara kritisk även på sidor som anses tillförlitliga, i alla fall till den mån där man tar reda på vart informationen är funnen. Jag minns när ett forskarlag hade forskat färdigt angående hur varm dryck påverkar halsen. I sin studie kom de fram till att det finns en korrelation mellan varm dryck och halscancer. Några dagar senare rapporterades detta på några nyhetsbyråers webbsidor. Expressen skrev om ”varma drycker kan ge risk för cancer”, men de använder inte underökningen som källa; utan de använder sig av Daily mail istället. Det är kanske rätt det de skriver i sin artikel, dock vet inte de själva de eftersom det ser ut som att de själva inte har läst studien. Därför är det viktigt att hela tiden försäkra om du kan lita på att sidan levererar rätt information.