Denna veckan fick vi i uppgift att åka till en valfri park, i mitt fall en slottspark, där vi skulle fotografera parken ur olika personers perspektiv. Exemplet för uppgiften vi fick var ur joggarens perspektiv. Vilka möjligheter ser joggaren i parken? Vad fokuserar hen på? Och hur fotografiet kan spegla det.
Dagens blogginlägg handlar om hur bilder medvetet eller omedvetet skapar ett narrativ (engelska: narrative). Longhurst beskriver hur tolkningen av en bild, eller snarare, ett narrativ är en kognitiv process. Att människor använder kognitiva mekanismer för att kunna förstå information som kan upplevas abstrakt. Människor använder sig av kognitiva processer för att förstå abstrakta ting och därmed också världen. Med detta finns det en överhängande risk att individen drar egna narrativa slutsatser angående identitet och innehåll.
Slutledningsförmågan gör att människor lätt tolkar utifrån det egna perspektivet och utifrån egna erfarenheter vilket skapar en form av falsk sanning. En person kan tolka en bild annorlunda på grund av sin egen bakgrund. Du som läser kommer troligen att ”ta en genväg” med hjälp av dina personliga erfarenheter och tolka mina bilder, i nästa inlägg, annorlunda än vad jag har för avsikt. Som John Berger säger: det är inte nödvändigtvis negativt att det sker, så länge man är medveten om det. Täck gärna för texten under varje bild för att i bästa mån se bilden utanför sin kontext.
Det är relevant för både barn och ungdomar att lära sig att analysera bilder. Dessutom att lära sig vilken utgångspunkt sin egen person har i jämförelse med andra människor. Elever bör lära sig att bilder bör tolkas först och främst inom sin egen kontext (t ex tid, plats), för att därmed smalna in på vad som kan tänkas vara det rätta narrativet för bilden. Samt bör eleven även lära sig att man instinktivt projicerar sina egna erfarenheter och tar en kognitiv genväg för att förstå det man tittar på; och kan därför komma till felaktiga slutsatser om en bilds narrativ och intention.
Den här typen av uppgift kan bland annat användas som ett sätt att engagera eleverna till bildanalys där det blir enklare att förstå hur olika erfarenheter och egenheter kan ändra ens egna perspektiv av en bild om man inte analyserar bilden på ett objektivt sätt först. Detta gör det framförallt möjligt att utmana och/eller alla elever oberoende av vilken akademisk nivå dessa ligger på. Jag har vid ett tidigare tillfälle på min VFU haft en liknande uppgift. Vid diskussionen mellan eleverna blev det tydligt att de elever som ofta tycker bildämnet är tråkigt blev engagerade eftersom de utmanades till att tala och förstå andras perspektiv, samt även hur ”sändaren” (konstnären, fotografen etc.) själv troligen utgick från ett eget perspektiv som gjorde att bilderna blev subjektiva från början. Det finns många lager att utforska med hjälp av bildanalys och fungerar tillfredsställande trots elevernas olika akademiska nivåer i klassrummet.
Frågor som kan hjälpa elever att analysera bilder på ett upplysande sätt:
- Beskriv bilden – ta reda på det uppenbara. Vad kan ses i bilden?
- Vad fattas i bilden?
- Gör det uppenbara tvivelaktigt. Vilka förändringar behövs för att bilden ska tolkas annorlunda? T ex om bilden är fotad i grodperspektiv istället för fågelperspektiv.
- Vad fick dig att fatta tycke för just den här bilden?
Ett besök på ett museum eller konsthall av något slag blir ett ypperligt tillfälle att diskutera specifikt frågan ”Vad fattas?”, för att eleverna ska försöka luska ut att tavlan hänger på ett ställe som den inte är avsedd att hänga på (sin ursprungliga plats). John Berger påstår i Ways of seeing att konst oftast skapades i syfte att vara på en specifik plats och att bildens innebörd till viss del går förlorad när den lämnar den platsen. En målning med stort religiöst värde kanske inte ”utstrålar” samma värde på Louvren, på grund av bristande kontext som tavlans omgivning.
Vattenpumpen 
Du utforskar begreppet narrative och problematiserar detta till en skolkontext. Det är spännande med bildananlys, men kanska kan lektionen utvecklas genom att eleverna också får testa på fotografering och sedan använda de egna bilderna till analys?
Besöket till Museumet förstår jag inte riktigt innebörden av att ”luska ut att tavlan hänger på ett ställe som den inte är avsedd att hänga på?” Har ni diskuterat tidigare i klassen vilken konst som ska hänga på ett specifikt ställe? Eller är det rent av vad man tycker själv?
Det här med falsk sanning när en tolkar en bild – måste en bild endast innebära en specifik sanning? Som du skriver, våra bakgrundserfarenheter påverkar hur vi ser på konst, på världen etc. men det betyder väll inte att det endast finns ett rätt eller fel att se på saker och ting?
GillaGilla
Min tanke är inte att de nödvändigtvis behöver fotografera, utan kan använda den här formen av tankesätt och analys när det kommer till alla bilder. Det jag försöker säga i texten är att det är viktigt att tänka på bildens ursprungliga narrativ, det är därför jag skriver ”falsk sanning”. Jag förstår att det är lätt att tolka det uttrycket som något negativt. En falsk sanning behöver inte vara varken positiv eller negativ, den bara är. Men den är ändå annorlunda från vad sändaren(konstnären/fotografen etc) ville sända ut. Som jag skrev i texten kan ”rätt eller fel” bero på vilken kontext man utgår ifrån., vilket syfte man utgår ifrån när man ser på bilden. Tack för responsen! 😀
GillaGilla
Intressant att du spånar vidare hur en kan använda sig av begreppet narrativ för att skapa lektionsinnehåll. Även att du tydligt berättar vad det innebär och sätter det i relation till undervisningen. Jag tolkar det som att du vill utmana eleverna genom att fundera över bildskaparen(sändarens) berättande med bilden? Istället för ”endast” mottagarens upplevelse av ”sanning” i bilden? Känner eleverna att där finns ett medvetet berättande eller ett omedvetet berättande? Kan bildens ”ursprungsanning” blir något annat beroende på kontexter? Lite så som vi gjorde när vi hade filmanalys, då vi diskuterade om filmskaparen gjorde saker medvetet eller omedvetet med sitt berättande? Exempelvis att medvetet välja färger som är komplementfärger för att öka färgernas intensitet. Eller skedde det omedvetet? Och hur mottagare och sändare har olika ”sanningar”?
Och vad då ”ursprungsberättelsen” kan tänkas vara? I så fall så är det diskussioner som bidrar till ”aha-upplevelser” och bidrar till reflektioner som en tidigare inte har varit i kontakt med. Att låta eleverna reflektera över saker som kanske inte är så uppenbara är väldigt relevant för att öka elevers analys- och reflektionsförmågan, så spännande innehåll. Jag ser möjlighet att relatera fotografi som vi använd oss av, men även andra alternativ.
GillaGilla