”Att pröva på en
metod för ett gestaltande
utforskande” – Canvas, 2020.
Den här veckans uppgift är att fotografera slumpmässigt. Vi ska komma på ett mönster eller snarare egna regler för hur vi får fotografera för att komma ur mönstret av att fotografera med avsikt. För gör man någonsin inte det?
Varje gång jag får behovet av att plocka upp min kamera finns det en klar avsikt eller ett motiv jag vill föreviga. Fokuset ligger så starkt på den idé man har utvecklat eller på motivet man skådat. Men vad missar man då?
John Berger pratar om, i sitt fjärde avsnitt av Ways of seeing, hur bilder reflekterar det goda i livet, att dessa bilder är högst medvetet gjorda. Att man representerar sig själv i gott ljus och inte i dåligt för att ens glamorösa liv ska tydliggöras. Men vad händer då om man visar vad som finns bakom? Kan slumpfotografi visa motsatsen till glamour, har då slumpfotografi ett syfte?
Slumpfotografi blir i sin essens motsatsen till gaze.
Longhurst beskriver gaze som en kulturellt seende. Till exempel finns turistens seende och mannens seende (bland andra). Han menar bland annat på att bilder av kvinnor i media och i samhället ses framförallt utifrån ”the male gaze”. Det menas med att bilder av kvinnor är gjorda för mannens tillfredsställelse vad det än må vara. Ett exempel på detta är de oljemålningar och reklam i offentliga utrymmen som Berger visar upp och nämner i sitt avsnitt.
Jag försökte komma på egna regler om hur jag ska slumpfotografera. Det blev dock svårt eftersom en del av en hela tiden letade efter mönster, motiv och andra skäl att fotografera. Jag försökte först med att bara hålla mobilen framför mig, med fokuset inställt på F1,7, och fotograferade efter var tionde sekund. Jag märkte dock att efter var tionde sekund riktade jag, men bara lite, kameran mot vad jag då uppfattade som lite mer intressant än det som fanns framför mig. Var det min inneboende turist-gaze som tog över? Försökte jag omedvetet uttrycka någon form av kulturellt seende?
Process del 1
Så jag fick tänka om.
Jag kände att det bästa med slumpfotografi är att röra sig på en plats man oftast inte befinner sig på och framförallt en tid man inte brukar befinnas sig på platsen. Jag gick därför in i stallet, som är ganska nedgånget och fyllt av skräp från föregående ägare, och försökte fotografera med stängda ögon.
Mina regler för slumpfotografi:
- Slutna ögon.
- Röra sig framåt hela tiden.
- Snurra 45 grader varje gång en bild tas.
- Fotografera från ett nytt perspektiv efter varje tagen bild.
- Fotografera med slumpmässiga intervaller.
- Absolut inte titta på fotografierna medan de tas.
Reglerna blev redan efter några sekunder svåra att följa pga risken för att ramla och det är svårt att inte hålla en viss takt när man trycker på knappen. Jag upplevde ändå att den ”nya” miljön gav mig fler möjligheter att fotografera utan att försöka undermedvetet styra.
Process del 2
Efter ett tag märkte jag att min hund sprungit iväg och den här slumpmässiga situationen blev en del av min nya plan för slumpfotografi. Slumpfotografi borde ju även gälla i vilka situationer som uppstår. Jag valde då att fokusera på letandet och bara fotografera framåt. Detta gjorde att mitt fokus på fotograferingen försvann helt och på något vis blev därmed mer slumpmässigt än de fotografier som följde regler som skulle upplevas slumpmässiga.
Process del 3
Jag fann att denna veckan gick det inte att välja ut enstaka bilder som upplevs ”klara”, utan jag valde att visa upp alla mina processer istället.
Uppgift för åk 7-9
Mina elever ska först diskutera kulturellt seende (gaze) utifrån John Bergers fjärde avsnitt i Ways of seeing-serien. Diskussionen ska handla om medvetna och icke-medvetna kulturella uttryck. Sedan introduceras idéen av att man kanske kan undkomma den här av seende och uttryck genom slumpfotografi.
Klassen diskuterar vad som borde räknas som slumpfotografi och kommer gemensamt fram till regler de alla ska förhålla sig till. Därefter väljer de ut en varsin plats åt varandra de ska fotografera. Detta kan vara de olika klassrummen, andra utrymmen på skolan, skolgården etc.
Därefter när de tagit sina foton ska de gå igenom dessa i par och analysera slumpmässigheten tillsammans.
- Upplevs bilderna slumpmässiga? Varför/Varför inte?
- Upplever du att du gjorde något för att ge fotografierna mer struktur eller mer mening?
- Kan en bild verkligen vara slumpmässig? Kan en bild verkligen vara slumpmässig om den följer vissa regler?
- Hur kan en bild upplevas ha struktur eller mening (kulturellt seende) fastän sändaren (fotografen) inte menade att ha det?
Efter den gemensamma analysen diskuterar klassen dessa frågor tillsammans.
Jag hade jättegärna byggt vidare på det här momentet men jag kommer inte fram till något konkret som tydligt gynnar eleverna. Jag hade till exempel velat använda den här formen av metod för att ta den eviga debatten om vad som är snyggt och vad som är fult. Jag har upplevt att många elever har prestationsångest pga detta och hade velat visa att många gånger är inte fult och snyggt relevant utan att istället fokusera på vad som är intressant, men jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna arbeta in det utan att det blir förvirrande.
Vattenpumpen 
Du får mig som läsare att återigen tänka själv när du ställer dig frågor, vilket är super kul. Ditt begrepp kopplas samman med temat på ett bra sätt, hade varit kul att läsa om hur du själv ser eller upplever male-gaze. Du skriver en fråga om turist gaze, men det kan du kanske utveckla! Tydliga regler. Kul skrivet. Din lektionsuppgift är spännande och dina tankar efteråt är kloka. Vi har alla stött på elever med prestationsångest och jag tror att din uppgift fungerar även för eleverna med det. Var tydlig med att nämna för eleverna att det inte ska bli snygga bilder utan snarare ska synas och fokuseras på en tydlig process.
GillaGilla